Att samla och bevara föremål har nog alltid legat i människans natur. Stenåldersjägaren sparade klor från den björn han dödat för att visa hur modig han var och dagens jägare visar stolt upp sina fina troféer.

Konservatoryrkets danande började i och med att man hämtade hem en mängd olika föremål till Europa under de stora geografiska upptäckterna på 1500-talet.

Adelsmän tävlade om vem som hade de ovanligaste och konstigaste djuren i sina kuriosakabinett – det som utvecklades till dagens museer. Av allt som samlades vid den tiden finns mycket litet kvar eftersom det mesta blivit uppätet av skadedjur.

I början handlade det enbart om att försöka hitta metoder att skydda djuren från att bli uppätna av skadeinsekter och detta arbetet leddes i början av apotekare som hade tillgång till olika former av kemikalier. Läs mer om historiken här.

I dag använder konservatorn mera morerna metoder och material i sitt arbete. För skydd mot skadeinsekter och för att kunna återge djurets färg, form och karaktäristiska utseende.

Konservatorn ägnar mycket tid till att återge fågelns eller däggdjurets naturliga utseende, för detta krävs bl.a. konstnärliga, biologiska och anatomiska kunskaper. Formell utbildning av konservatorer sker vid bl.a. Svenska och Danska universitet. Utbildning av konservatorer sker också genom lärlingssystemet.

Till viss del skiljer man på kommersiella tekniker och ”museiteknik”. För kommersiella syften skall djuren gå relativt fort att göra men ändå hålla en godtagbar kommersiell kvalité. När arbeten görs för utställningar på museer används ofta mer grundläggande och tidsödande metoder för att säkerställa god kvalitet och hållbara montage. Läs mer…